Fairytale

Vi har tentahelg. Andreas skriver tenta på tisdag och jag på torsdag. Därför har vi försökt lägga ner hela vår själ i tentapluggandet. Eller ja, andreas har iallafall lyckats mer med det än jag.
Jag har mest låtit såhär:

Älskling, kan du komma och hjälpa mig?
Älskling, jag behöver hjäääälp!
Älskling, kan du komma?

Jag har säkert sagt det där sjuttioelvatusen ggr idag.
och han har alltid svarat "jaa" eller "mmh", aldrig en enda gång ett nej!
fast han skulle nog helst viljat svara mig såhär:



men då hade jag bara sagt med mycket besviken och vuxen röst: 
Älskling, är du fem eller vad?

Vi brukar boka tvättid på tredje våningen.
dessa tider är ganska svåra att få tag i, om man inte skulle vilja tvätta kl 03.00 på natten.
Så man måste vara lite förutseende, det är liksom inte läge att komma samma dag och tro att man ska få en tid.
men förutseende som jag är, så har jag bokat tvättid idag vid kl 15.
frid och fröjd, tänker jag.
jag känner igen detta tänkande, en lättnad att man snart, SNART ska bli av med tvätten som fyller ens lägenheten.
detta tänkte jag förra tisdagen då det slutade med att jag åkte till vårdcentralen, istället för att tvätta på min tvätttid.
Idag mår jag också dåligt, dock bara huvudvärk, en skadad axel och förkyldning.
Ser ni något mönster?

Min slutsats:
Min kropp vill att andreas ska tvätta.